Skriverier och mängder med koffein

Så hur är livet som författare? Jag skulle beskriva det som en bergodalbana med skratt, tårar och frustration. Men jag skulle inte vilja sluta med det för allt i världen, för att få skriva är något som min själ kräver. Alla känslor, tankar och fantasi kommer ut i en salig blandning till kanske något helt fantastiskt.

Mina projekt är många och timmarna på dygnen är färre än vad jag hade behövt. Men med tillräckligt med vilja och mängder med kaffe löser det mesta. Livets dryck skulle jag vilja säga, men det är även oerhört mycket disciplin som krävs för att faktiskt avsluta och färdigställa ett manus. En styrka jag har får jag väl ändå lov att kalla det? För trots att jag tvivlar och tänker att det jag skriver är skit så fortsätter jag ihop om att slutresultatet ändå blir bra.